Blänkaren 2012
120414
 Så hade det då blivit den 14/4 och dags för den årliga upplagan av
Blänkaren. Jag och Micke hade bestämt att
mötas i ottan någonstans i trakterna av Ystad efter att jag dagen
innan fått reda på att
han faktiskt skulle vara
med vilket gladde mig oerhört.
Micke och jag har
fiskat och umgåtts
mycket genom
och det är alltid trevligt. När jag nått drygt halvvägs ner i Skåne körde
jag in i en vägg av dimma. Hmm... var det såhär dagen skulle arta
sig? Jag noterade också att vinden var obefintlig vilket inte heller
var populärt hos mig.
Micke och jag strålade samman
på icke nämnd plats (därför att jag inte riktigt vet vad den heter).
Micke var redan där och när jag stannat bilen ringer Micke och
ber mig komma ner till vattnet då det är aktivitet. Jag får ihop
sakerna och pinnar ner. Micke hade inte känt nåt men sett en rejäl
blankfisk hoppa inte alltför långt ut. Det är
sånt man vill höra och som taggar till en lite extra när det är
kustjakt. Vi bombade på och fiskade
av området synnerligen
noggrant utan framgång. Vi drog in till "kansliet" vid engelskan i
 Ystad
för att dels
söka förplägnad
och att kolla av hur det gick för mina medarrangörer och det var,
inte oväntat, full kontroll där. Jag förhörde mig lite grann om
eventuella rapporter, men icke. Inte en enda rapport hade kommit in. Well well, dimman började släppa och viss vind från sydost gjorde
sig påmind. Det här skulle nog bli helt ok, trots allt. Jag frågade
PO hur många som till slut var anmälda och fick svaret 182
personer... Wow, tänkte jag, här lär ju bli ordentligt med fisk
invägt.
Micke och jag drog iväg till
en annan hot-spot där vi seriöst fiskade av området. Vinden hade nu
tilltagit och förutsättningarna var helt okej förutom det ginklara
vattnet. Vid tre började vi så smått bege oss mot
 sekretariatet
igen. När vi kom dit slogs jag av att det inte inkommit några
rapporter om fisk varför jag
började darra lite på manschetten. Folk hade börjat samlas och det
snackades,
inmundigades kaffe och korv och var sådär trevligt som
tävlingen är tänkt att vara. Jag träffade
ett par petribröder från Knislingetrakten där den ena vapenbrodern
(som till höger inte
vill vara med på bild eller figurera med namn) hade tagit en
blänkare, enligt egen
utsago, i ännu bättre kondition än vinnarfisken och dessutom större.
han hade ingen håv varför han krokade av fisken och körde in
fingrarna i gälarna för att gå in till land och avliva fisken. Strax
sprattlade fisken till så pass att gälbågen brast under hakan varpå
fisken simmade iväg. Naturligtvis var fisken döende av skadan den
ådrog sig vid flykten samt att fiskaren blev utan sin fina fångst
vilket gör historien lite sorglig. Skrönan är för övrigt verifierad
av hans två kumpaner.
Vi roddade lite inför ev.
prisutdelning och plötsligt kommer det folk med fisk. Jag drog en
lättnadens suck. Det visade sig dock att endast en av de som vägdes
in först var godkänd med 1,0 enligt Fulton, som är den formel vi
utgår ifrån.
Ytterligare en godkänd fisk
vägdes in som också kom att bli vinnarfisken, signerad Gudjon
Jonsson.
Vinnare blev alltså Gudjon
Jonsson med en havsöring på 2,82kg och ett Fultonvärde på 1,21
På andra plats kom Joakim Nilsson med en havsöring på 1,56kg och ett
Fultonvärde på 1,05
Vid diskussioner med Gudjon
och Anders DK efter tävlingen när alla kört hem så lovade Gudjon att
återkomma med en lite essä om dagen, vilken jag publicerar nedan.
Att Gudjon nämner mig "den kortväxte mannen" och Anders endast vid
"Dansken" får vi väl svälja när denne man knep förstaplatsen i
Sveriges kanske största kustfisketävling efter havsöring.
"
En annorlunda dag
Tidigare i veckan
när jag anmälde mig på Blänkarens hemsida skrev jag ett litet
meddelande att jag var nybörjare (vilket kanske inte var helt sant)
och att jag aldrig någonsin fångat en havsöring (vilket däremot är
helt sant). Jag är nog den av de jag känner (förutom min granne
Anders kanske) som har finast utrustning men aldrig får fisk. Jag
ville nu ha tips och råd om vad som var gångbart på sydkusten för
havsöringsfiske. Dagen efter fick jag ett svar: ”Hej Gudjon, vad
roligt att du vill vara med. Det är svårt att ge några konkreta råd,
men testa ett snaps-drag eller en Gladsax-wobbler”. Sagt och gjort…
Jag åkte hemifrån klockan
halv fem på morgonen för att åka en timmes bilfärd till sydkusten
där jag skulle delta i fisketävlingen ”Blänkaren”. Jag var tidig,
det hade precis börjat ljusna och solen hade inte gått upp än. Med
hjälp av Google maps hade jag bestämt mig att börja vid det lilla
revet som sticker ut vid Beddinge Strand. Jag tog på mig vadarna
och satte ett snaps-drag på linan.
Jag kastade först från
stranden, kände lite på botten och drog upp lite tång. Bottennappens
mästare. Jag vadade ut och gjorde nya kast och… ”hugg”… botten igen
och ”ping” - linan gick av. Knutarna är inte precis min grej.
Nehej, klockan gick och
jag hade bestämt möte med min kollega Daniel på Hörte Ängar så dit
bar det av. När jag kom dit vadade vi ut tillsammans. Daniel med ett
splirrans nytt snaps-drag med flott blänke på (fan att jag inte
köpte likadant) och jag med en Gladsax-wobbler. Havet var
spegelblankt och en lätt dimma hängde i luften. Inte de bästa
förutsättningarna för fiske men stämningen var som i en isländsk
vikingafilm, det vill säga magisk. Jag hörde ett plumsande bredvid
mig. När Daniel kastade lossnade hans fina drag och det försvann i
vattnet (”hoppsan”, tänkte jag, men sa inget). Han gick tillbaka
till bilen och jag gjorde mitt andra kast. Bottennapp igen, så jag
ryckte i spöet för att lossa draget från tången men det var något
som inte stämde. Det skakade i spötoppen och det plaskade i vattnet
cirka 60 meter ut. ”FISK…? Jag har fan ta mig fått fisk! Vad gör
jag nu, och var fan är Daniel nu när jag behöver honom?” Hjärtat
bultade och adrenalinet steg i kroppen och i huvudet fick jag bilder
av alla de artiklar i fisketidningar som jag läst och de fiskefilmer
jag sett. Jag tänkte på vad Jan Melin och de andra i Skånska
kustfiskeklubben hade skrivit, och vad René Palmér sa när jag gick
på en av hans kurser? Efter en stunds fight kom fisken så pass nära
att jag plockade fram håven och då upptäckte jag att håven var
alldeles för liten, eftersom det var en riktigt stor baddare. Jag
fick dock i fisken i håven fast stor del av den stack upp och jag
vadade i land. Lyckan var så stor att jag nästan sprack. Jag mötte
Daniel på stranden som utbrast ”Va, har du fått fisk?” Och jag
svarade ”Tja, en dag på jobbet” och log stort. Vi mätte den senare
till 62 cm lång och 2,8 kg tung.
Resten av dagen hände det
inte så mycket mer dramatiskt. Vi provade flera fiskeplatser längs
sydkusten. Jag fick otaliga bottennapp och tappade ett par drag. Men
vad gjorde det egentligen?
Jag la av vid 3 tiden och
åkte till Engelska bryggan i Ystad för att lämna in fisken för
inmätning i tävlingen. Väl framme stod det en stor folksamling med
vad jag förmodade vara Skånes fiskeelit. Blygsamt gick jag fram och
frågade om det var här man lämnade in fångsten. En man svarade på en
märklig dansksvenska att jag gärna fick ta dit den. Jag hämtade
fisken som vid det här laget hade blivit både skitig och äcklig
efter att den legat i en påse i bilen hela dagen. När jag gick fram
hörde jag bland folkmassan ”Oh titta!”, ”Fin, vinnare!” Jag tittade
mig omkring och undrade var vinnaren var.
Fisken mättes och vägdes
och jag uppgav mitt namn. ”Gudjon Jonsson” och plötsligt stirrar den
dansktalande mannen på mig och utbrister: ”DU?! Det var du som skrev
mailet och ville ha hjälp inför tävlingen. Det behövdes tydligen
inte. Eller hur? Vad tog du den på?” Jag svarade: ”Jo tack för
hjälpen, jag fick den på Gladsax-wobbler” och han sprack upp i ett
stort leende. Jag tog tillbaka min fisk och skulle lägga den i påsen
när de sa till mig att lägga den på golvet bredvid den andra fisken.
Där låg min fisk bredvid en annan mycket mindre fisk och jag undrade
var alla de andra inlämnade fiskarna låg. Jag fick några blickar,
nickningar, klapp på axeln och någon sa ”Bra jobbat”. Det var då som
jag började misstänka att jag skulle vinna tävlingen men fortfarande
var jag inte säker. Klockan slog fyra, tävlingen var avslutad och
det var dags att utse en vinnare. ”HÖR UPP ALLA FISKARE” (jag fick
kramp i magen). ”DET ÄR ETT SANT NÖJE ATT FÅ PRESENTERA EN SVENSK
VINNARE” (oj, det är inte jag). ”VÄLKOMMEN FRAM, GUDJON JONSSON”…
(jo, det är jag). När jag gick fram fick jag tala om att jag inte är
svensk utan att jag faktiskt är från Island. Den kortväxte mannen
med kepsen neddragen över ögonen stirrade på mig med bestämd blick.
”VA FAN SÄGER DU?” och publiken skrattade. Sen skrattade han också
och sa att jag i alla fall var en värdig vinnare.
Som pris fick jag en fin
Ambassador-rulle och en fantastiskt fin handgjord kniv gjord av den
korte mannen med kepsen, Jonne. Anders F. Dahl (dansken) kom fram
till mig och frågade om jag förstått att jag vunnit Sveriges största
kustfisketävling med 182 deltagare i år. Jo man tackar…
Samma kväll hamnade
fisken hemma på grillen och avnjöts tillsammans med gott vin i goda
vänners lag. Jag tackar för dagen som inte alls blev som jag hade
trott den skulle bli, utan faktiskt bra mycket bättre.
Gudjon Jonsson
"
Jag bugar mig ödmjukt inför
Gudjons bedrift och önskar honom lycka till i sitt fortsatta (fiske-)liv.
Summa summarum, att endast två fiskar vägs in tycker jag personligen
vittnar om att något är galet i vårt hav Östersjön. Detta efter att
menar att det inte lider någon större brist på havsöringen men att
den inte finns i någon större skala på grundare partier än 40 meters
djup. När jag vandrade på kusten just under tävlingen Blänkaren så
körde jag foten i tångruskor vid upprepade tillfällen för att se hur
mycket märlor som började simma omkring och det var inte många kan
jag lova. SÅ återigen vill jag uppmana kustfiskare (och annat löst
folk) att inventera kusten. Inte på forskningsmässig basis utan
högst lekmannamässigt. Undersök, antingen med en liten finmaskig håv
(sån som ungarna har på sommaren) eller rent okulärt, tångruskor när
du är ute på kusten. Rapportera sedan till Johan Wagnström på
länsstyrelsen om vad det är du ser, hur mycket och var. Johan menar
att det är en ovärderlig hjälp i jakten på var problemen ligger.
E-post:
johan.wagnstrom@lansstyrelsen.se
Hälsar Jonne
..............................................................
Premiär på
äppelkusten 2012
120103
Ha ha, premiär... vad härligt! Nyårsdagen hade ju bränt inne och den
2:e likaså. Denna dag hade jag dock vigt åt havsöringspremiär. Det gynnsamma
antalet +grader gjorde det möjligt för mig att peta i båten och det
ämnade jag göra i Vitemölla för att ha hela äppelkusten att fiska
på. Vinden skulle vara frisk från väst och tilltagande under dagen
för att sedan mynna ut i storm under kommande natt. Jag hade riggat
hela "paketet" kvällen innan vilket är mycket smidigt.
T.o.m. kaffet var laddat i bryggaren...
Resan gick bra och jag var
nere i god tid vid iläggningsplatsen i Vitemölla. Lugnt och
metodiskt fick jag i båten och tillika startade motorn utan några
problem. När jag kom genom hamnahålet styrde jag upp mot Haväng. Det
ligger ju så vackert och hyser ofta en del fisk också även om revet
nog varit mer populärt än vad det är idag. Det friskade på från
väster så sjön låg ganska lugn. Vattnet var kristallklart och ca.5°C
varmt. Himlen var huvudsakligen täckt av moln vilket gav avtryck i
min dragarsenal som för övrigt bantats betydligt inför denna säsong.
 Då
jag inte hade något känn vid Haväng körde jag söderut och och betade
av lokal efter lokal ända ner till "Hoed" utan så mycket som tendens
till hugg. Jag såg en del vadande fiskare men ingen som tog något.
Dock var det betydligt glesare med kustjägare än vad jag väntat mig
denna 3:e dagen efter fredning. Det var väl egentligen bara vid
"Grisbukten" som ansamlingen var någorlunda representabel. Nere vid
Stens huvud började det gå lite sjö då vinden vänt lite mer åt syd.
Jag började så sakta söka mig uppåt kusten igen.
Jag var vid hamnen i
Vitemölla lite tidigare än beräknat men vinden började nu bli
riktigt jobbig. Jag summerade en dag som så många andra frisk
luft, skönt att komma ut efter julens stugsittande... men fisktomt.
Jag har ännu inte fått några trovärdiga rapporter om blanka öringar
i år. Faktum är att jag på allvar börja fundera över om havsöringen
trots allt är en myt...
Så du får jättegärna rapportera om du fått något och på så vis ge
mig tron åter...
Hälsar Jonne
|
